Rasstandard

Bakgrund/

Ändamål:

I sitt hemland England har rasen en tämligen kort officiell historia, då den godkändes så sent som 1935. Inofficiellt är rasen mycket äldre.
Det är dokumenterat att man redan i slutet av 1700-talet korsade den lätta bulldoggen med Old English Terrier och fick fram Bull and Terrier eller Bullterrier.
För att skilja dem, fick den ursprungliga rasen sedermera tillägget ”Staffordshire” efter sin huvudsakliga hemvist).
Avsikten med korsningen var att få fram en lättare och snabbare kamphund och som sådan användes den in på 1900-talet, då hundkamper förbjöds.
Sedan förbudet har aveln, målmedvetet och framgångsrikt, inriktats på att dämpa kamplusten utan att rasen förlorat styrkan, modet och intelligensen.

Den moderna staffordshire bull terriern utmärks av stabilt lynne och tillgivenhet för människor i allmänhet och barn i synnerhet. I sin tidiga utveckling kan den ställa krav på sin ägare, men med god uppfostran och träning blir den en förstklassig hund inom många områden.
Staffordshire bull terrier är en släthårig ras, som äger stor styrka i förhållande till sin storlek.
Den skall vara utpräglat muskulös samt aktiv och spänstig.

Huvudet skall vara kort, djupt rätt igenom och skallen bred.
Käkmusklerna skall vara tydliga och karakteristiska, tydligt stop, kort nosparti och svart nosspegel.

Ögonen skall vara runda, medelstora och riktade framåt.
De skall helst vara mörka, men må harmoniera med pälsfärgen. Ögonlocksränderna skall vara svarta.

Rosenöron (öronlappen tunn, öronbrosket mjukt fjädrande som gör att halva örat lyfts upp och viks framåt/utåt så att hörselgången syns) eller till hälften upprättstående, men inte stora eller tunga.
Häng- eller ståndöron är absolut inte önskvärda.

Läpparna skall vara torra och strama.
Käkarna kraftiga och tänderna stora med perfekt, regelbundet och komplett saxbett.

Muskulös och ganska kort.
Rena linjer och gradvis bredare mot skuldrorna

Kroppen skall vara kompakt med plan rygglinje, bred front och djup bröstkorg med väl välvda revben.
Den skall vara muskulös och ha markerat ländparti.

Raka framben med kraftig benstomme, ganska brett ställda och med raka, starka handleder från vilka tassarna är något utåtvridna.
Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda och armbågarna åtliggande.
Bakbenen skall ha kraftigt utvecklad muskulatur, välvinklade knän och korta hasor.
Bakbenen skall, bakifrån sett, vara parallella.

Tassarna skall vara kraftiga, slutna och av medelstorlek med väl utvecklade trampdynor.
Klorna på enfärgade hundar skall vara svarta.

Svansen skall vara medellång, lågt ansatt, avsmalnande till en spets och ganska lågt buren.
Den får inte vara mycket böjd och kan liknas vid ett gammaldags pumphandtag.

Rörelser:

Rörelserna skall vara fria, kraftfulla och spänstiga och utföras utan ansträngning.
Tassarna skall röras parallellt, sedda fram- och bakifrån och med kraftigt driv från bakbenen.

Päls:

Pälsen skall vara kort, slät och ligga tätt mot huden.

Färg:

Röd, gulbrun, vit, svart eller blå eller någon av dessa färger i kombination med vitt. Alla brindlenyanser, även i kombination med vitt.
Svart med rödbrunt (black and tan) eller leverfärg är absolut inte önskvärt.

Mankhöjd:

Önskvärd mankhöjd 35-41 cm.
Höjden skall vara i proportion till vikten.

Vikt:

Hanhund 13-17 kg.
Tik 11-15,5 kg.

Fel:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.

KC 1988
FCI 76b
SVENSKA KENNELKLUBBEN 1991-06-14 e. ä.